Oj oj oj, det har hunnit gå tid här emellan. Lite uppdatering igen.
Julen hos L och hans familj var jättemysig. Alla var jättetrevliga, maten var god, ex-flickvännen verkade inte hata mig och hans andra kompisar var roliga och vi festade fram tills kl 7 på morgonen.
Sedan var jag ju bortrest i 2 veckor, vilket var skönt på ett sätt men ansträngande på ett annat sätt. L kom och mötte upp mig på flygplatsen och har varit här hos mig ända sedan dess.
Rätt praktiskt att ha en "husman" som går och handlar åt en, lagar mat åt en och frågar oftare än ofta om han kan göra något för mig att må bättre. Supergulligt helt enkelt.
Men, eftersom de två semesterveckorna redan var så intensiva och jag aldrig fick chans att vara för mig själv, så har det varit rätt ansträngande att ha någon här i min lilla lägenhet hela tiden. Dessutom någon som är så otroligt fokuserad på mig. Och ja, självklart, sitter han ensam här under dagarna då jag är på jobbet, så vill han ju göra saker med mig när jag väl kommer hem. Då när jag allra helst skulle bara ha lite tid för mig själv och gå och lägga mig....
Alltså har jag varit en riktig bitch mot honom. Det har varit dagar då det varit riktigt illa.
I onsdags åkte han iväg till sin far som inte bor så långt härifrån. Ingen rolig känsla att bli lämnad ensam, men jag kan förstå det. Jag kan förstå att han behövde lite sällskap från normala människor som inte är sura och klagar hela tiden. Och så tror jag faktiskt att han till en stor del gjorde det för min skull, för jag dagen innan sagt att det är lite jobbigt att inte ha någon tid för mig själv.
Det tråkiga var bara att dagen han åkte var årsdagen för det jobbiga som hände förra året, något som L inte vet något om. Och jag tänkte inte att det skulle bli så illa, men läkarbesöket jag hade rev alla sår öppna. Som tur är fick jag sedan sällskap av en kompis, både för onsdagen och för igår.
Och idag kommer L tillbaka. Nu försöker jag påminna mig själv om att det är inte Ls fel att jag är som jag är. Han kan inte veta om jag inte berättar. Och han vill att jag ska berätta. Han frågar. Men det är inte så lätt...
