Varför?

Varför har jag blivit så dålig på att ta kontakt med nytt folk? Varför är jag så dålig på att flirta? Varför har jag så svårt att tro på att folk vill lära känna mig? Varför gör jag det så svårt för mig??

Den gemensamma kompisen

Min bästa kompis här har börjat med att övertala mig om att jag och den gemensamma kompisen (från P-inläggen) tillhör tillsammans. Jag tvivlar på det, väldigt mycket. :D

Problemet K

Det blir tydligare och tydligare på något sätt att kompisen K är intresserad. Och det känns jobbigt.

Eftersom jag nu märkt det så försöker jag undvika honom. Och när han väl är där så märker jag att jag blir irriterad av att ha honom i närheten för att det känns som att jag har en skugga eller en storebror som vaktar varje steg jag tar, varje sak jag gör.

Jag borde nog ta och prata med honom om detta, men det är jobbigt ju! Jobbigt att behöva börja säga; "du, jag är inte intresserad av dig, och tycker att det är jobbigt att du skyddar mig och även på det sättet gör det omöjligt för mig att träffa andra". Suck.

Problemet P

Jadå. P vill fortfarande något från mig. I onsdags träffades vi igen och ja, de andra fick något att prata om.

Eftersom jag lyckats bli full och eftersom jag måste jobba på torsdagen så blev det dock att säga "sorry, jag måste jobba imorgon..".

Och nu vet jag inte riktigt om jag är besviken eller lättad.

Besviken..
ja, det är mysigt med honom när det väl kommer så långt. Det kändes ändå bra, väldigt bra. Och snygg är han ju, det kan ingen säga emot. Alltså vore det nog inte så hemskt fel kanske ändå..

Samtidigt som han är P. Han är yngre. Han får precis alla han vill. Han berättar en hel del saker för den gemensamma kompisen. Han vill nog bara en sak.

Frågan är alltså om jag kan komma ihåg allt det där och låta bli att kära mig ner i honom. Och om jag är beredd att ta all den skit jag lär få ta från honom och de som känner oss.

Positiva tankar, va? Men han är ju så söööt! :(

Nya kompisar?

Igår var jag och drack lite coctails med tjejkompisen V och killkompisen K. Efter att ha pratat om K och hans kärleksliv, blev jag tillfrågad "när jag ger gas".

Senare hamnade på vårt favoritställe där vi ställde oss vid ett bord. Vid bordet stod redan två killar. V ställde sig på andra sidan bordet och K mellan mig och killen som stod på våran sida av bordet. Det var så tydligt att de ville prata med oss, och V menade senare att den andra stirrat tydligt på mig hela tiden, men det kom ingen som helst chans alls, eftersom K stod och "skyddade" oss.

Alltså kom jag fram till att om jag verkligen skulle vilja lära känna nytt folk så ska jag inte gå ut med K som verkar ha fått för sig att vara någon j*k*a skyddare och V som flörtar vilt, trots äktenskapet (som hon är lycklig i).

P igen

I onsdags blev jag övertalad av att följa med och dricka en öl efter jobbet. Ett bra beslut! Det var en trevlig kväll. Och så fick jag träffa P igen.

Jag såg rätt snart att han stod där med den gemensamma kompisen vi har, men jag stannade kvar där jag stod och låtsades att inte ha märkt dem. Inte vill jag ju vara för tydlig.. ;)

Det tog inte lång tid innan de kom till oss, och även jag som brukar ha svårt att märka sådant såg direkt att P flörtade med mig under den korta tiden vi hälsade varandra och bytte några andra ord också. Sedan fortsatte jag åter igen med de andra kompisarna och det var alltså de enda orden och blickarna vi bytte med varandra. Men hem gick jag ändå med P i tankarna..

Idag var jag på stan och träffade även den där gemensamma kompisen igen och eftersom han började prata om unga killar igen så kom ju P upp till tals igen. Jag försökte byta ämnet, men han kompisen ger inte upp så lätt. Och då sa han det; han tror att P nog skulle vilja mer.

Mer i hans fall betyder ju absolut inte något seriöst förhållande, utan ja, någon annan typ av förhållande. "Han är snygg, i bra skick, han är ren, och han vill ha dig, utan några löften." säger gemensamma kompisen. Ja, varför egentligen inte..?

Wow

Ok. Nu gjorde C det han lovat hela början på året. Och då försvann väl egentligen skälet till att vara sur på honom.. Det hade nog varit lättare om han inte gjort det. Då skulle jag kunnat fortsätta vara sur och koka av ilska av hans "Hej, hur är det med dig?"-mess, som nu får mig att smälta igen.. =/