Titellös

Eftersom både C och J börjat ta plats i mitt liv igen, så skulle jag på något sätt inte bli särkskilt överraskad om en viss P skulle råka befinna sig där dit jag ska ikväll......

De andra killarna

Ach ja, har glömt att skriva här att C hörde av sig ett tag sedan och ville komma på besök "snart". Och så ska P visst flytta till USA. Och så fick ju K träffa J för cirka en månad sedan. För en vecka sedan träffade jag honom igen och självklart ställde han en massa frågor om J. Det var ju "kvällen innan", alltså en tidpunkt då jag funderade på att sätta en punkt för J och mig. Det berättade jag för K om, och jag tror verkligen att han blev lite glad över den nyheten. När jag sedan i lördags, då jag åter träffade K, berättade att vi fortfarande är ihop och att saker och ting blivit lite bättre, såg han besviken ut. Visst, han kanske också tycker att vi inte passar ihop, J och jag, men jag tror ändå att det ligger något mer bakom där.

Kvällen igår

Ok, var tillräckligt frisk för att ta mig till stan. Hade dock bestämt att jag varken dricker alkohol eller stannar längre.

J träffade på sin kompis på stan och var och drack öl med honom innan de tillsammans kom för att träffa oss på Trappan.

Lite skummt var det att träffa honom igen. Fast trevligt. Och han kommer så bra överens med min kompis, vilket är viktigt. Däremot var hans kompis inte riktigt på rätt humör för att sitta på Trappan och prata med två äldre tjejer.. han ville partaja. Efter en stund frågade han då direkt J om de ska vidare eller om han ska stanna där med mig, vilket han skulle förstå. J frågade igen vad våra planer är och jag sade som det var; jag ville tidigt hem, ingen party. Det innebar ju inte att han inte skulle fått följa med mig, men så expressivt, med de två andra bredvid oss, ville jag inte uttrycka det. Alltså gick de två iväg.

Min kompis och jag gick och sade hej till en bekant och därefter ville vi bara kort förbi ett ställe där vi visste en massa bekanta skulle vara. Här emellan råkade vi även träffa på "den perfekta mannen" K med en kompis. Även de fick höra att vi egentligen är på väg hem.

Men. Sedan kom vi dit där många bekanta stod och drack öl. Och gissa vem som var där! P så klart! Och som kompisen min det ganska snabbt redan uttryckte "du vet att du skulle kunna ha det rolig ikväll!?". P var åter igen på.

Där emellan hade jag hunnit sms:a J ett par gånger, men eftersom sista sms:et var skummt och förblev det sista så blev jag riktigt fundersam. Är det någon jag tror på tillräckligt mycket för att låta bli P helt och hållet?

Lite lek blev det med P - inget allvarligt då vi ju stod bland folk, men tillräckligt tydligt för att även de som inte visste att vi har en historia tillsamman nu nog märkte det. Och ja, precis då kommer K med sin kompis dit. Nästan två timmar sedan vi sagt att vi ska hem, och där står jag och blir kramad av P...

P försökte dra med mig ut, riktigt tydligt igen, inget som någon kunde missa, inte ens K. Men jag höll mitt eget ord. Jag skulle inte ut och festa. Går jag inte med J så går jag inte med P. Vilket ju resulterade i att behöva lägga sig ensam igen.

Under natten ringde J och hade även sms:at, men jag orkade inte bry mig. Han får väl inte heller förvänta sig vad som helst. Jag sa ju faktiskt nej för P på grund av honom.. ;)

Samma kväll

Igårkväll skulle jag ut på stan med en kompis, bara för att slå oss ner på "trappan" vid vattnet. Vi ville inte ha någon annan kompis med oss, eftersom vi redan hängt med dem hela dagen i parken.

Men ja, det var ju förväntat att det inte skulle bli så. Det första vi ser när vi kommer dit är P som sitter där ensam och väntar på en kompis. Alltså gick vi och satte oss med honom.

Efter en stund ställer en kille upp sig en bit ifrån oss. "Är inte han J, han från pizzerian?" frågar jag min kompis. "Ja, det är han." Alltså gick jag och säg hej till honom.

Ps kompis kom och senare gick dem, och klar att han frågade om vi ska med. Det kändes bra att säga nej. :) Senare gick vi ju ner till J och hans kompisar.. :)

Fest ikväll

Idag ska det festas. "Den gemensamma kompisen" har en fest där både P och jag är inbjudna. Frågan är bara om han kommer eller om han måste jobba.

Kommer han så är det intressant att se hur vi två kommer att bete oss i varandras sällskap. Låtsas som att inget hänt igen? Blir det att undvika varandra? Eller någonting annat.

Grejen är bara den att jag inte har någon som helst lust att gå på festen. Tvärtom vill jag bara stanna hemma och mysa med en stor kopp té och en bra bok.

Problemet P

Jadå. P vill fortfarande något från mig. I onsdags träffades vi igen och ja, de andra fick något att prata om.

Eftersom jag lyckats bli full och eftersom jag måste jobba på torsdagen så blev det dock att säga "sorry, jag måste jobba imorgon..".

Och nu vet jag inte riktigt om jag är besviken eller lättad.

Besviken..
ja, det är mysigt med honom när det väl kommer så långt. Det kändes ändå bra, väldigt bra. Och snygg är han ju, det kan ingen säga emot. Alltså vore det nog inte så hemskt fel kanske ändå..

Samtidigt som han är P. Han är yngre. Han får precis alla han vill. Han berättar en hel del saker för den gemensamma kompisen. Han vill nog bara en sak.

Frågan är alltså om jag kan komma ihåg allt det där och låta bli att kära mig ner i honom. Och om jag är beredd att ta all den skit jag lär få ta från honom och de som känner oss.

Positiva tankar, va? Men han är ju så söööt! :(

P igen

I onsdags blev jag övertalad av att följa med och dricka en öl efter jobbet. Ett bra beslut! Det var en trevlig kväll. Och så fick jag träffa P igen.

Jag såg rätt snart att han stod där med den gemensamma kompisen vi har, men jag stannade kvar där jag stod och låtsades att inte ha märkt dem. Inte vill jag ju vara för tydlig.. ;)

Det tog inte lång tid innan de kom till oss, och även jag som brukar ha svårt att märka sådant såg direkt att P flörtade med mig under den korta tiden vi hälsade varandra och bytte några andra ord också. Sedan fortsatte jag åter igen med de andra kompisarna och det var alltså de enda orden och blickarna vi bytte med varandra. Men hem gick jag ändå med P i tankarna..

Idag var jag på stan och träffade även den där gemensamma kompisen igen och eftersom han började prata om unga killar igen så kom ju P upp till tals igen. Jag försökte byta ämnet, men han kompisen ger inte upp så lätt. Och då sa han det; han tror att P nog skulle vilja mer.

Mer i hans fall betyder ju absolut inte något seriöst förhållande, utan ja, någon annan typ av förhållande. "Han är snygg, i bra skick, han är ren, och han vill ha dig, utan några löften." säger gemensamma kompisen. Ja, varför egentligen inte..?

Äntligen P

Igår träffade jag på "en av mina unga". Vi hade inte setts mer än en eller två gånger efter senaste hånglandet för ett halvt år sedan. Jag vet att han haft andra och det har inte känts särskilt jobbigt - jag har ju också haft annat att tänka på.

Ändå så har jag varit lite besviken på att inte ha fått träffa honom.

En gemensam kompis har ett antal gånger sagt: "P ska med ikväll, ska inte du också komma?". Denna kompis njuter av att reta mig om P. Det har han gjort sedan första gången. "Ska jag ringa P?" "Saknar du P?" "P slutar jobba snart, vill du att han kommer hit efteråt?" Så klart har mitt svar alltid varit i stil med "ring på du om du vill ha honom här". Eller "ooh ja, jag saknar honom såå mycket, jag klarar inte av att vara utom honom. Kan du inte snälla snälla snälla be honom att komma hit?" för att vara lite skämtsam. Samtidigt som jag nog ändå hoppats på att han faktiskt skulle komma.

Men varför? Varför dras jag till P? Det är precis som med C, den andra unga: P är också bara någon man kan ha roligt med. Det kommer aldrig kunna bli något mer - vi är alldeles för olika. Han ser mig säkert inte som någon drömkvinna. Jag gillar egentligen inte hans attityd. Samtidigt som det nog ändå är precis det som är en av grejerna som lockar. Han har självförtroende. Och det är sexigt. Och så ser han väldigt bra ut.

Vad hände igår då? Inget! När han kom till stället där jag redan var kom han och kramade mig som hälsning, sedan blev det några grimaser från båda sidorna (vår grej lite granna..) och efter det fortsatte jag vara som jag gjort innan han kom. Han skulle minsann inte tro att hela världen snurrar runt honom. Tvärtom fick en annan gemensam killkompis rätt mycket av min uppmärksamhet. Dels för att denna kompis på något sätt var väldigt "på" och ville bara prata och prata med mig, och dels, ja, för att visa P att han inte betyder något.

Efter en relativt kort stund lämnade P sina kompisar, och mig, och gick.

Jag är redan nyfiken på nästa gång vi möts..