Update

Här har det hunnit gå tid! Men ok, så hemskt mycket har det inte hänt heller på datingfronten så inte så konstigt egentligen.

Fallet J. Finns inget fall. Han blev ihop med sin ex-flickvän i somras. Som han iofs var ärlig om när jag frågade, men hörde från flickvännen att tidpunkten då de blev ihop igen, var under tiden som han fortfarande bad mig att följa med hem till honom och så. Jag ville prata med honom om det, och tillfälle till det har jag inte getts än. Vi har setts några gånger, men bara kort och alltid med andra där.

Fall K2. Var ute med en kompis en fredag, träffade K2, tog med honom hem, han stannade hela dagen och halva kvällen efter, tills jag behövde gå på en fest som jag redan hade hunnit tacka ja flera veckor innan, och kom sedan tillbaka på söndagen. Sedan flyttade han ut ur staden. Men det var en trevlig helg. :)

Fallet C. Fallet C var ju på någon nivå (hångelnivå) lite aktuell under sommaren, men det gick aldrig såå långt. Sedan blev han ihop med sin nuvarande flickvän. Det betydde att besöken här blev kortare och att han sov på extramadrassen. Tills i fredags. Utekvällen slutade med att våra kläder låg i hallen i lördagsmorgon. Innanför dörren och kläderna flög iväg. "Jag har inte varit otrogen mot min flickvän med någon annan, men det är något med dig..!!"

Fallet L. Vi pratar med varandra lite då och då, och han har fått höra om K2 och och M. Och jag har fått höra om att han är kär i en tjej som är i ett förhållande.

Både C och L kommer att befinna sig på samma ställe nästa vecka. Förstå gången i livet. Får se vad som kommer att hända där.. lite orolig är jag.

Fall M. Råkade träffa M framför en toalett på tåget, åkte med honom och hans kompisar till en helt annan stad än vart jag och min kompis egentligen var på väg. Tre dagar senare kom han på besök här i min stad (han bor i grannstaden), och nu ännu 5 dagar senare igen. Han föreslog ett besök till på onsdag.
Snygg kille, vi har samma hobby, och så har vi redan namn för vårt första barn. ;)
Bara det att han kommer från ett förhållande som han inte är över än. Och så tror jag att han är medveten om snyggheten och använder gärna sig av det... =P

Meddelande från C inatt

Ez<3

Titel?

Inte blev det någon inlines åkning idag.

Igårkväll hördes vi av lite och tanken var väl att ses kort på stan för att J var redan där med en kompis och jag skulle dit med mina. Visst hade tanken slagit huvudet att han kan ju följa med mig hem sedan, men när han sedan skrev vid något tillfälle att han redan ska hem, men att jag gärna får komma förbi där så tyckte jag inte riktigt om det. "Nej, jag ska nog åka hem sedan." "Ok, som du vill. Erbjudandet gäller. Men vill du hellre sova ensam så.." Då blev jag lite småsur och skrev till honom att han faktiskt måste anstränga sig lite mer. Att det inte riktigt är kul att det alltid är jag som hör av sig först, och att han bara gör det när han har lust för något helt annat.. Jag tror att han blev lite sur.. eller kanske inte sur.. för på något sätt så tror jag att hans dåliga humör idag hade med mig att göra. Kan det hända att han tagit och faktiskt lyssnat på det jag sagt?

Inte vet jag. Men mitt försök att få honom på bättre humör fick i alla fall en "tack...", vilket är mycket från honom...

Hobby-psykologen i mig säger att J inte mår bra. Han är inte lycklig. Och jag tror att han märker det lite då och då, men kommer inte ut ur sina mönster. Han vet inte hur och vad han ska göra. Och det gör att jag tycker synd om honom. Men han måste väl ändå först själv inse att han vill ändra på saker och ting, och faktiskt göra det. Och först då kan jag eller någon annan hjälpa honom..

Kontakt med L

L och jag har börjat ha lite kontakt. Vi har skrivits några sms, skickats ett par bilder, och det har känts helt ok.

I onsdags skrevs vi igen och på väg hem från stan så frågade jag honom om han har lust att ringa. Det gjorde han och vi pratade i en halv timme, och det kändes ok. Trevligt att komma överens, trevligt att kunna njuta av varandras sällskap i telefon och kunna prata normalt, utan att det ska gå till gamla saker. Efter samtalet var jag riktigt glad.

Vet inte, kanske har det att göra med att jag igår var väldigt emotional pga något annat som händer i mitt privatliv, men när han skrev igår, inte bara ett utan några meddelanden så blev jag ändå lite orolig. Tänk om han nu ändå missförstått mig och tror att jag vill honom tillbaka...? Ska nog hålla lite low profil med honom nu ändå ett tag framöver tror jag.

J är som vanligt

Hör inte jag av mig till J, så har vi ingen kontakt.

I onsdags kunde han inte träffa mig på stan för att han hade sin kvällskola (tänkte inte på att det var onsdag). Tror faktiskt att han annars skulle kommit.

Imorgon ska vi eventuellt åka inlines igen. Får se nu.

Och ja, något förhållande blir det inte.

C på kortbesök

C var här. Han kom efter sitt jobb i torsdags (jobbade i närheten), vi gick och handlade, han lagade mat, vi åt, vi började titta på dvd, gemensamme kompis H kom på besök, det byttes lite filmer, H gick, vi fortsatte att titta på dvd, ångrade oss och började sova. Och vi sov bara. Lite mysigt hålla hand, men inget annat.

På morgonen skjutsade han mig till jobbet och åkte vidare.

J..

Fredagen förra veckan följde jag J med hem.

I onsdags var jag hos honom igen. Vägrade dock att ligga med honom.

Vet inte riktigt. Något förhållande blir det inte med honom. Känner igen saker från förra gången: det är alltid jag som får höra av mig. Det är alltid han som får bestämma när det passar.

Samtidigt så undrar jag om han inte kan bättre. Jag tror inte att han gör så för att vara elak. Det tror jag verkligen inte.

Gullig kan han också vara: han lagade mat i onsdags. Och det jag tycker är lite sött, är att han håller på att pussa mig på halsen, på ryggen, på pannan.. när vi ligger i sängen. Detta även i onsdags/fredags även efter att jag gjort klart för honom att han inte kommer att få något.

Vi får se hur länge han och/eller jag orkar..

Fysiskt hos J, psykiskt hos C...

En av sakerna jag tänkte på imorse när det började bli klart för mig att Js närmande skulle resultera i sex, var att "varför inte, jag kommer ju inte att kunna göra det med C...".

Varför måste jag vara småkär i just C??

Daten med J

Inte blev det som tänkt med J igår. Inte alls.

Istället för att åka inline&cykla och bara göra det, så blev det lite inlines-åkning&cyklande, öl och en natt tillsammans..

Själva sportiga delen var jättetrevligt, och det hoppas jag verkligen att vi tar och gör om, fast med att göra det lite längre än nu..

Öldelen var ok, en kompis till mig kom också till oss och allt bra. Tills J kom fram att han måste antingen åka direkt då för att hinna med sista tåget hem, eller sova över hos mig. "Jag har extra-tandborste, extra-täcke, extra-kudde, extra-madrass etc". Visste iofs redan då, att om han kommer att bestämma sig att sova över så lär det bli att dela säng i stället för att ta fram madrassen.

Han bestämde sig för att stanna kvar och sova över hos mig. "Är ju närmare till jobbet på morgonen också". Inget problem.

Under hela kvällen, som sedan varade till över midnatt, var allt lugnt och jag kände att jag inte behöver oroa mig för något. Men sedan när vi väl gick och lade oss, så tog det typ 30 sekunder innan han sade att det kändes konstigt. "Vad är det som känns konstigt?" frågade jag. "Att ligga bredvid dig och att inte ha sex." Jaaa-ha. Jag försökte med att det inte alls är konstigt, men han sade det gång efter gång rätt tydligt att han ville ha sex och om inte jag kände för det. Klar kände jag för det på ett sätt, men samtidigt känner jag inte för att komplicera det hela med något sådant.

Alltså lyckades vi (eller jag iaf...) somna lite senare, men det var en orolig natt på något sätt. Och..
jag vet inte exakt när det var så drog han mig till sig och jag visste det redan då.. jag kommer inte att kunna stå emot..

Gjorde jag inte heller. Och nu är jag lite förvirrad. Vill jag ha J som en KK? Egentligen inte tror jag. Fast å andra sidan, varför inte?

"Date" med J

"Hej! Vill du hitta på något under veckan?" skrev jag till J idag.
"Ja, låter bra! Lördag?"
"Well.. för lördagen har jag redan planer, men du kan ju följa med!"

En halv timme senare:

"Har du inlines här? Kan du åka?"

Mitt svar "Ja och njae" resulterade i att vi kom överens om att träffas imorgon för att åka inlines (J) och cykla (jag). En kul idé!

Och är han inte alls så bra som han fått det att låta tidigare så ska jag ta fram mina inlines också nästa gång... ;)

Cs besök i helgen

Cs besök blev liite längre än några få timmar nu ändå.. Han hade tackat ja för en födelsedagsfest i sin hemstad på lördagen, men till min stora förvåning bestämde han sig att bara gå dit för några timmar, att inte dricka något, och sedan att köra hit mitt i natten. Klockan 1:30 var han hos mig på söndagen, och i stället för att åka hem på kvällen som planen var, blev han kvar till kl 5 imorse.

Och? Hur var det? Jo, det var härligt igen på något sätt. Samtidigt som det var konstigt på något sätt med tanke på förra gången. Det kändes konstigt den första natten då inget hände, utan vi bara sov i samma säng, men det kändes också konstigt andra natten då det hände saker och ting, som ändå inte ledde till att vi skulle legat med varandra.

Den här gången tror jag nog att jag skulle låtit det hända, men kände det ändå, precis som förra gången att det inte var någon bra idé, egentligen. Till skillnad från förra gången så kändes det som att C var ännu distancerade (så långt det nu går i den situationen..) och när jag slutade och frågade vad vi håller på med, och sade att det känns konstigt, så erkände han att det var en konstig situation för honom också. Han berättade även att han bestämt sig för att inte förstöra vår vänskap genom att gå hela vägen. Men varför han inte sade det från början och varför han ändå var med i början, fick svaret "men det är ju skönt med dig..".

Alltså. Besviken på ett sätt, men rätt nöjd ändå på andra sätt. Vänskap är alltid vänskap, och vi har ju en speciel vänskap, det vet jag, och då borde det nog verkligen också förbli på den nivån. Och det positiva är, om man nu ser det på det sättet, att han verkar börja uppskatta vår vänskap mer och mer. Inte helt fel det heller. :)

Besöket blir ett snabbesök

Cs besök nästa helg verkar blir ett besök på några få timmar.. Lite besviken är jag.. :(

Titellös

Eftersom både C och J börjat ta plats i mitt liv igen, så skulle jag på något sätt inte bli särkskilt överraskad om en viss P skulle råka befinna sig där dit jag ska ikväll......

L mailar

L skrev ett låååångt mail idag. Med mycket har han säkert rätt, men mycket gjorde mig irriterad. "Here we go again" liksom. Och så frågade han åter igen om jag har någon ny redan. "Med C är ni ju bara kompisar men finns det någon annan?".... *suck*

J på besök

Två timmar efter att jag hade bloggat om J kom han på besök.

Vi skulle träffas under kvällen på stan för att titta på fotboll men han började ställa in det och själv var jag fortfarande helt slut efter helgen så jag kände också för att bara stanna hemma. När han skrev att han var på dålig humör och inte kände för att vara på stan så skrev jag att jag har en eller två öl i kylskåpet. "På riktigt?" "Ja." Och det var det.

Tills någon gång strax efter 21 skriver han och frågar var jag är, och när jag skriver att jag är hemma så svarar han att han kommer förbi. "Men du, jag ligger i sängen och tittar på Idol på nätet, är du säker på att du ska komma ikväll?" "Ja, jag kommer snart". En halv timme senare ringde det på dörren och där stod han. Jag tog täcket med mig, öppnade dörren och kom tillbaka till sängen och lade mig och fortsatte titta på programmet. "Vad? Du ligger verkligen i sängen och tittar på Idol??" :D

I cirka en timme stannade han och den största delen av tiden skrev han till någon tjej med mobilen. Han lade sitt huvud på min mage, och senare sin hand på mitt ben igen, men annars var det inget som skulle kunna tolkas som närmanden. Och så tänkte jag på det när han låg där.. jag tror inte ens att jag kände någon som helst.. hmm.. lust för honom. Den enda jag tänkte på var C.... :( *suck*

C, denne C

C.

Ja, sedan första gången som vi träffades har han haft en speciel plats i mitt liv på något sätt. Konstigt egentligen för att det är så mycket i honom som jag egentligen inte als gillar..

I slutet på februari var han här första gången i år. Stora problem med L pga det, även om allt var helt oskyldigt. Han blev jättefull på kvällen när vi var ute med kompisar och när vi kom hem, och L trakasserade mig telefoniskt (jag låste in mig på toaletten för att prata med honom) så somnade C i min säng. Ringde kompisen kort för att låta henne lyssna på Cs snarkande för att bevisa att inget "oförbjudet" hände...

Typ fyra veckor senare kom han igen. Även då var jag fortfarande ihop med L och bad därför C att hjälpa mig att ta fram extramadrassen för honom att sova på under de två nätterna han övernattade här. Det kändes konstigt att inte låta honom sova i min säng, samtidigt ville jag inte orsaka problem med L. Kramar och sådant var det med C under dagen, men inget som inte nära vänner kan och får göra.

Sedan gick det två veckor igen, alltså nu i helgen, var han på besök igen. Som en nybliven singel var det klart var han skulle sova. Hade såå längtat efter att någon ska hålla om mig och det kändes så rätt när han gjorde det.

Sedan att det började bli lite mer kändes svårt: å ena sidan tycker jag att vi två inte ska ha sex med varandra. Inte med tanke på vår gemensamma historia, och inte med tanke på den player han är (*eller hur jag ser honom). Då ska han inte få det så lätt för sig. Men å andra sidan var det så skönt och kändes ändå så rätt, så att jag frågade mig ändå senare om det hade varit så fel att låta det gå vidare. Men nej, han respekterade det när jag sade att jag inte vill och allt bra.

Även den andra dagen var bara otroligt härlig med fotboll och parkhäng och jag lyckades övertala honom att stanna kvar och sova här en natt till. Det blev en film i sängen och sedan mys. När det började gå över till något annat igen stoppade jag honom och sade att jag inte tänkte låta honom få det så lätt som han normalt får utan nu fick han minsann prata med mig..! :D och det gjorde han! Tills klockan 5 var vi vaknade och pratade (och halvhånglade, men även det pratade vi om så det räknas inte.. ;)). Nyktra var vi båda också, alltså kan man inte skylla något på alkohol.

Det var bara skönt.

En ny sida av honom som jag nog ändå alltid vetat måste finnas där, men som han lyckats gömma ständigt. Tummen upp!

Det kom även en möjlighet för mig att äntligen berätta för honom hur mycket han sårade mig då för över ett år sen när han lovade saker och inte gjorde något av det han skulle. Han lyssnade på mig, och för första gången så tror jag att han faktiskt tog till sig det och förstod hur han betedd sig mot mig. Hur han lämnade mig ensam när jag mest skulle behövt honom.

Nå väl, får se.. om 1½ kommer han igen... denne C

(*)

J back in my life

J och jag har börjat umgås igen. Inte jättemycket, men jämfört med de senaste månaderna ändå relativt mycket. Höras av gör vi flera gånger i veckan.

Igår var han med oss i parken och grillade. Det var nog flera som blev lite osäkra på vem han är och vad han är för mig, då han låg bredvid mig på filtet och höll sin hand på mitt ben hela tiden.

Roligt att få igång lite rykten om inte annat! :D

Förändring

Städerskan på jobbet:
- du ser så bra ut nu när dina föräldrar är här (hon och jag hade pratat tidigare om att mina föräldrar är och hälsar på hos mig)

Inte var det pga föräldrarna, de gjorde mig bara vansinnig.. men att inte ha stress med L längre är så skööönt! Jag märker nu hur det har dragit ner mig den senaste tiden..

Bröllopet i september

Har läst några gamla inlägg här nu och som uppdatering:
det är E och jag som fick rollerna! :)

The end

Så, nu stämmer bloggens namn igen. Det är en singel som skriver.

Jag har ju känt på mig länge nu, men inte vågat ta steget. Jag har inte vetat om det handlar om att jag inte vågar släppa in någon i mitt liv, eller om att jag är på dålig humör och tar det på honom, eller om det bara är så att vi inte passar in tillsammans som par. Nu har dock kommit fram till att det måste handla om det sista.

Visst har jag fortfarande problem med att släppa in folk - jag pratar ogärna om personliga saker som känslor etc med andra. Har på något sätt aldrig lärt mig dig och har svårt att lita på andra. Visst har L varit där för mig och lyssnat och fått mig att öppna mig, men samtidigt har jag de senaste månaderna känt att det inte längre är det här med "jag är här för dig och lyssnar gärna om du vill berätta", utan "jag är här för att lyssna och du ska berätta".

Visst har jag varit på dålig humör på sistone, mått dåligt och tagit det på honom. Men sedan andra saker förändras i mitt liv har jag mått så mycket bättre, förutom när det handlade om honom. Så snart hans namn dykt upp på mobilen, telefonen, datorn har min humör gjort en omvändning och jag blivit irriterad. Så ska det inte vara. Jag vill inte vara irriterad och jag vill inte att han måste ta min irritation.

Jag gillar honom fortfarande. Jag tycker att han kan vara en härlig person, som är omtänksam, social, snäll och flera andra saker. Men tyvärr så har de senaste månaderna präglats av svartsjuka, osäkerhet, kontrollerande, etc etc, och det klarar jag inte av. Sådant förhållande vill jag inte ha. Jag mår så illa av det och han mår ju inte direkt bättre..

Vad som gjort mig riktigt arg är att han börjat kontakta min bästa kompis här när han och jag bråkats eller haft problem. Det tycker inte hon om, för att hon känner att hon hamnar emellan. Vilket jag förstår och vilket jag förklarade för honom för månader sedan. "Du måste sluta med det. NU!". Det höll inte länge. Jag var riktigt sur på honom och sedan dess har det nog bara blivit värre mellan oss. Och igår när jag hörde att han åter igen ringt till henne så var det nog. Om han inte kan lyssna på mig så kommer det aldrig att funka. Det är inte hon som ska eller kan lösa våra problem. Det är inte med henne han ska prata utan med mig. Och pratar jag inte med honom så finns det skäl för det, och det måste han också kunna respektera.

Sedan har det redan ett tag varit så att jag inte kunnat njuta av hans närhet. Det hade säkert med bråkandet att göra, men kramar, pussar, kyssar, sex.. allt blev mindre och mindre viktigt för mig och var ibland t.o.m. motbjudande. Så ska det inte vara. Kompisen min gjorde mig uppmärksam om detta efter Cs senaste besök. Hon menade att han och jag var "närmare" varandra, även om inget hände, än L och jag någonsin varit. Och det stämmer. Igår sade hon också att även om J och jag var så olika som vi var, så var vi alltid "harmoniska" tillsammans. Vad man inte riktigt kan säga om L och mig.

Det är riktigt synd egentligen. Jag trodde ju i början att han skulle vara "den med stort h".. Men det är på något sätt så att så mycket av de positiva sakerna jag gillade hos honom gått förlorade när osäkerheten började bli starkare och starkare. Vi bara drog ner varandra... :(

Singel igen. Suck.

Lördag

Lördag ska bli intressant. Redan på fredag kommer C på besök, och tillsammans med honom ska jag träffa T som är tjejen som C hånglat med (ingen erkänt något, men som jag känner C, och som T uttryckt vissa saker så är jag mig 99% säker på det)*, vars nuvarande pojkvän är så svartsjuk att hon vill att jag ska ringa henne och inte C, och hon som var lite svartsjuk på mig när jag var ihop med J **.

* T och C har lärt känna varandra för att hon är f.d. bästa kompisen till tjejen som en av Cs bästa kompisar här är ihop med.

** T och J känner varandra för att Js bästa kompis är kompis med Ts kompis pojkvän.

Världen är så liten här!! :D :D :D

För mycket är för mycket

Citat efter senaste bråket:
- Jag skulle ta mitt liv för din skull!

Inte direkt det man vill höra...

Svartsjuka

Pojkvännen, som å ena sida står där för mig och hjälper mig att komma ur ångesten, är den som å andra sidan orsakar ångest hos mig. Det har visat sig att han har lite svartsjuka egenskaper.. i nyktert tillstånd är det ok, man kan prata med honom och få honom att förstå att allt är lugnt, men så snart han blir full så är det kört. Jag hatar det.

L, L, L

Och åter igen har det hunnit gå lite tid.

Ls besök här hos mig varade totalt 3 veckor (minus de 2½ dagarna hos sin pappa) och varade t.o.m. än dag längre eftersom jag bad honom att stanna tills dagen efter i stället. Vilket han ju självklart gjorde, så snäll som han är.

Alltså var det vara ca 3 dygn emellan slutet på hans besök här och början på mitt besök hos honom. Alltså intensivt var ordet.

Jag har inte gjort det lätt för honom. Men han är kvar och överraskar mig hela tiden med sitt tålamod och vilja av att vara där för mig. Gulligare än gulligast.

Det som gör mig liiite osäker är att det lite då och då händer, att jag får känslan av att han är lite för mycket fokuserad på mig. Att är onormalt hur mycket tid han ger mig och att han inte har något emot det att inte träffa sina egna kompisar etc. Nu är det lite svårt att säga om det verkligen är så, eller om det bara verkat så de senaste veckorna, men det får jag tänka lite extra på. För ett förhållande, där den ena är helt fokuserad på den andra klarar jag inte av. Båda måste ändå ha sina egna liv också. Jätteviktigt.

Men men.. det är så skönt att ha någon med lika intressen, någon som kommer jättebra överens med mina vänner och i synnerhet någon som verkligen verkar vilja hjälpa mig att komma framåt i livet..

Uppdatering igen

Oj oj oj, det har hunnit gå tid här emellan. Lite uppdatering igen.

Julen hos L och hans familj var jättemysig. Alla var jättetrevliga, maten var god, ex-flickvännen verkade inte hata mig och hans andra kompisar var roliga och vi festade fram tills kl 7 på morgonen.

Sedan var jag ju bortrest i 2 veckor, vilket var skönt på ett sätt men ansträngande på ett annat sätt. L kom och mötte upp mig på flygplatsen och har varit här hos mig ända sedan dess.

Rätt praktiskt att ha en "husman" som går och handlar åt en, lagar mat åt en och frågar oftare än ofta om han kan göra något för mig att må bättre. Supergulligt helt enkelt.

Men, eftersom de två semesterveckorna redan var så intensiva och jag aldrig fick chans att vara för mig själv, så har det varit rätt ansträngande att ha någon här i min lilla lägenhet hela tiden. Dessutom någon som är så otroligt fokuserad på mig. Och ja, självklart, sitter han ensam här under dagarna då jag är på jobbet, så vill han ju göra saker med mig när jag väl kommer hem. Då när jag allra helst skulle bara ha lite tid för mig själv och gå och lägga mig....

Alltså har jag varit en riktig bitch mot honom. Det har varit dagar då det varit riktigt illa.

I onsdags åkte han iväg till sin far som inte bor så långt härifrån. Ingen rolig känsla att bli lämnad ensam, men jag kan förstå det. Jag kan förstå att han behövde lite sällskap från normala människor som inte är sura och klagar hela tiden. Och så tror jag faktiskt att han till en stor del gjorde det för min skull, för jag dagen innan sagt att det är lite jobbigt att inte ha någon tid för mig själv.

Det tråkiga var bara att dagen han åkte var årsdagen för det jobbiga som hände förra året, något som L inte vet något om. Och jag tänkte inte att det skulle bli så illa, men läkarbesöket jag hade rev alla sår öppna. Som tur är fick jag sedan sällskap av en kompis, både för onsdagen och för igår.

Och idag kommer L tillbaka. Nu försöker jag påminna mig själv om att det är inte Ls fel att jag är som jag är. Han kan inte veta om jag inte berättar. Och han vill att jag ska berätta. Han frågar. Men det är inte så lätt...