Go'nattssamtal

Jag har låtit honom börja ringa mig i stället för att messa. Och det gör han. Varje kväll. :)

Två veckor i Asien?

Nu planeras det redan en långresa till Asien med L. Jag förstår inte mig själv ibland.. ;)

At skriva ungefer so her

Det jag stör mig enormt på med L är att han inte kan skriva.. själv har jag alltid tyckt att det är viktigt att kunna skriva korrekt (i synnerhet när det gäller om ens modersmål..), men han skriver som ett barn som nyss lärt sig skriva.. Jag vet att det inte borde vara något jag ska störa mig på, men ...

Kanske borde jag ändå låta honom börja ringa i stället.. (*)

(*) Jag tycker inte om att prata främmande språk i telefon. Även språk som svenska, som jag ändå behärskar relativt bra, så ogillar jag att tala det i telefon..

Besöka C, med H. Och flickvän.

Jag har berättat både om C och H här. H som jag nästan blev ihop med, men som nu är en bra kompis med mig i stället. Och C har jag också skrivit relativt mycket om.

Och i söndags skrev jag om att känna mig lugn med att åka och besöka C.

Det jag inte skrev är att det är med H jag planerat att åka dit (det är ju genom C jag överhuvudtaget lärt känna H). Och att under gångerna det varit något mellan mig och C så har H visat sin svartsjuka rätt tydligt. "Men det blir ju inget problem nu eftersom det inte kommer att hända något mellan mig och C. Det ska bli en trevlig helg med två kompisar."

Trodde jag. Men idag fick jag höra att även Hs flickvän kommer att följa med. Av någon anledning blev det hela lite jobbigare..

Exet E igen

Heh, två dagar tog det! Inte mer! Efter inlägget då.

E ringde mig idag.

Ser på mobilskärmen Es namn. "Ez?" "Ja, du är Ez, och det här är E, det vet jag. Och du." :)

Det hände ett par gånger att jag sade att jag inte vet vad jag ska säga. Att jag är överraskad över samtalet. Han erkände också att det hade varit en konstig känsla att söka upp mitt namn och ringa. "Men det här var ju ändå inte så illa..!" :D

Jag gillar E. Och hoppas på att det ska bli normalt igen att ha kontakt med varandra. :)

Gentleman?

Han öppnar dörrar för en, lagar mat åt en, betalar saker för en och frågar om han ska gå och koka té och ta med det till sängen.

Inte helt fel det. :)

Exet E

Träffade exet E igen för en vecka sedan. Det var trevligt, och vi kunde prata en del om hans besök här och hur saker och ting är mellan oss. Eller närmare sagt att vi inte har mer kontakt än vad vi har. Han tycker, precis som jag, att det är synd att det är så. Men om det verkligen blir någon förändring på det som han menade, det tror jag inte riktigt på..

Besöka C

Det blir en resa till C nästa månad förresten. Och vet ni vad?! Jag känner mig helt ok med det. Det ska bli en rolig helg tillsammans med två kompisar, och inget annat!

Ser fram emot det! :)

L och min egen far

Hmmm.. jag tänkte förresten ofta under helgen att L påminner mig mycket om hur min pappa är som person.... vad innebär det??

Efter helgen

Han kom.

I fredags kom han ut genom tågstationens dörrar och ikväll såg jag hans tåg åka iväg.

Och nu? JAG VET INTE!!

Han är trevlig. Mina kompisar i staden där han bor gillade honom och de av kompisarna som träffade honom nu här tyckte också att han var trevlig.

Och ok, den här gången följde han med hem till mig..

Nu vill han komma igen om 3 veckor. Han tycker att vi ska ge det en chans. Han tycker inte att 800 km är för mycket. Båda vi två har haft distansförhållanden förut. Bådas varade i över 3 år, alltså är det inget som måste vara omöjligt.

Alltså frågar jag mig nu: vad vill jag? Är jag osäker pga av distansen, eller pga honom? Eller ja, osäkerheten är ju bara pga mig själv, men vad är det jag är rädd för?

Kanske ska verkligen ge det en chans? Vad har jag att förlora....?

Ovetande

I måndags skrev han att han fixar biljetterna "imorgon". I ett av messen den kvällen frågade jag då om han alltså verkligen menar på allvar. Inget svar på frågan, bara "God natt, söta drömmar, puss!"

Igår fick jag ett sms sent på kvällen igen och innehållet var ungefär samma som kvällen innan. Go'natt och så vidare.. Det svarade jag på varpå jag även fick ett svar till, men det var allt för igår. Inget om besöket.

Imorse bestämde jag mig för att messa och önska god morgon och för en gångs skull vara den första som tar kontakt. Svaret på det messet slutade med "jag ser fram emot fredagen!". På messet där jag frågade när han då kommer har jag inte fått något svar än.

Behöver jag säga att jag är liiiiite otålig!? Jag vill veta vad som håller på! Kommer han, kommer han inte?? Samtidigt vill jag inte vara för på, för att det är mycket möjligt att jag sedan här bestämmer mig för att inte vilja inleda något förhållande med honom. Jobbigt!

Besök i helgen?

I fredags när vi till slut blev kvar, bara L och jag, så sade jag sedan vid något tillfälle att jag inte kommer att följa med honom hem. Att jag inte kände för det, men att han gärna får följa med oss på söndagen. Lite besviken blev han nog, men tog det ändå ok och vi kom överens om att höras på lördagen.

Under min taxiresa fick jag ett sms där han frågade om han kan bjuda mig på middag dagen efter. Jag svarade tack men nej tack för att jag hade planer med mina kompisar.

På lördagen skrev han och grattade om fotbollsresultatet (mitt lag vann) och så frågade han om dagen efter.

På söndagen frågade han igen hur det såg ut med planerna och som sagt, sedan kom han ju med. Redan i nyktert tillstånd försökte han ta min hand och strök mig på armen och så, och efter några öl så ville han hångla.

Eftersom jag känt från början att det inte är någon idé att börja med något så kände jag för att vara ärlig och säga rakt ut hur jag kände. Att jag tycker om honom, att han verkar vara en bra kille, att jag tycker att det är synd att vi bor så långt borta från varandra och att jag nog inte tycker att det är värt att försöka något, att det inte känns som något jag har energi för just nu.

Han höll med, sade att han också tänkt på det, och att det var okej, bara jag inte började hångla med någon annan av dem som stod och festade i närheten på oss. :D

Men sedan började han efter en kort stund ändå prata om att han kommer och hälsar på hos mig. Nu i helgen!!

Min reaktion var "ja ja, säkert! Nu är det ölen som talar" och han sade att han förstår att jag tror det, men att han kommer att säga samma sak dagen efter igen. Alltså idag.

Och vad hände för en liten stund sedan. Jo, ett sms från L: "Hej! Hoppas att du kommit hem bra och att det går bra för dig annars också? Jag ska ta och fixa tåget för fredagen imorgon. Puss! L"

Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. De få kompisarna som jag hunnit berätta om saken för tycker att jag ska låta honom komma hit. Men har jag verkligen lust för det? Vill jag verkligen det? Vill jag ha någon här för en helg, med allt vad det innebär, om det är bara för en helg (till)? Är det värt det? Fast samtidigt, är det värt att vara pessimist och se det hela som något negativt när jag inte alls vet hur det kommer att sluta? Var hamnar jag i slutändan då om jag alltid börjar tänka så? För lite intresserad och nyfiken har jag nog ändå hunnit bli....

L eller inte L

Sedan i onsdags är jag i en annan stad i landet där jag bor. Jag kom hit för att hälsa på hos kompisar och för att gå på en fest.

I fredags träffade jag mig med en kompis vars kompis sedan också kom strax därefter. Och när vi kom till stället dit vi skulle så tog det inte lång tid innan två killar kom och frågade oss om det finns plats för de vid vårt bord då stället annars var fullt. "Ja klar, sätt er ner!" säger min kompis.

Tja. Det blev en lång kväll. Och någon gång så var det bara en av de två killarna och jag kvar. L heter han. En supertrevlig kille, på många sätt "min stil", och mina kompisar (de två andra kompisarna träffade honom igår) gillar honom och tycker att han är sympatisk. Alltså allt toppen.

Bara det att det finns ett avstånd på 800 km mellan oss. Och jag tror inte att jag har någon lust för ett sådant förhållande just nu. Eller?