Besöka C, med H. Och flickvän.

Jag har berättat både om C och H här. H som jag nästan blev ihop med, men som nu är en bra kompis med mig i stället. Och C har jag också skrivit relativt mycket om.

Och i söndags skrev jag om att känna mig lugn med att åka och besöka C.

Det jag inte skrev är att det är med H jag planerat att åka dit (det är ju genom C jag överhuvudtaget lärt känna H). Och att under gångerna det varit något mellan mig och C så har H visat sin svartsjuka rätt tydligt. "Men det blir ju inget problem nu eftersom det inte kommer att hända något mellan mig och C. Det ska bli en trevlig helg med två kompisar."

Trodde jag. Men idag fick jag höra att även Hs flickvän kommer att följa med. Av någon anledning blev det hela lite jobbigare..

Gulliga H

H är gullig. I tisdags var han ju här för att klippa mitt hår, och då förslog han att han skulle komma förbi på fredag, "för en halvtimme eller timme eller så."

Vid 20-tiden kom och han och hem gick han sedan ändå först efter kl 23. Och hela tiden pratade vi om allt möjligt. Allt ifrån onaturliga saker till problem i hans förhållande och till vilka dåliga sidor vi har, etc etc. Men riktiga diskussioner.

Ikväll hade jag gärna gått och gjort något på stan efter jobbet men på något sätt fanns det typ ingen att fråga / ingen som skulle kunna komma. Alltså gick jag för en timme sedan och duschade och bytte om till mjukiskläder. Och nu plötsligt för ca 10-15 min sedan så ringde min mobil och H frågade vad jag gör ikväll. Om jag vill följa med till en kompis. Eller om jag vill komma till stan senare och träffa upp honom och en annan gemensam kompis. Om jag helt enkelt har lust att göra något.

Jag blev så rörd att jag skulle kunna gråta. Jag vet inte om jag verkligen rör mig från soffan längre än till sängen, men även det att någon bryr sig och vill att jag inte ska må dåligt känns så otroligt skönt..

Kompisen H

Kompisen H var här i tisdags. Han kom cirka 5 minuter efter att J gått och såg ju direkt på mig att det var något som hänt. Det krävdes en "hur är det med dig?"-fråga och jag började gråta.

H är en kompis jag haft i cirka två år nu. Under första halvåret träffades vi egentligen bara genom gemensamma kompisar, men sedan under resten av första året började vi att träffas oftare och oftare. Det ledde till det, av vi började umgås bara vi två och vid något tillfälle höll vi på att bli ett par också. Det tog dock, som tur är, slut väldigt snart för att vi båda insåg att det aldrig skulle funka. Så mycket som jag gillar honom så skulle jag kunna döda honom ibland för att han är så jobbig. Och så irriterar han sig på vissa av mina sidor också så klart.

Men det som är så skönt med H, är att man kan prata med honom. Och han får en att känna att han verkligen lyssnar och försöker hjälpa en.

Nu under det här andra året har vi träffats ganska mycket mindre, till en stor del pga hans flickvän. Han hade alltid rätt lite tid och nu går ju mycket av den lilla fritiden han har åt flickvännen. Och det är helt okej.

Eftersom det var så snart efter att J och jag gjort slut så kände jag inte för att börja analysera det särskilt mycket, utan gav bara de nödvändigaste förklaringarna till gråtattacken. Och smidigt så började vi prata om hans relation till flickvännen i stället.

Även om det nu mest handlade om problemen de har (många inte helt annorlunda från Js och mina) så var det skönt på något sätt. Skönt att ha en diskussion med någon, skönt att ha en diskussion med H igen och skönt att han fortfarande anförtror mig saker. Det kommer aldrig att bli "vi" med honom, det är jag 100% säker på, men det är skönt att ha honom i mitt liv, även om det bara är sällan vi ses.