Titellös

Eftersom både C och J börjat ta plats i mitt liv igen, så skulle jag på något sätt inte bli särkskilt överraskad om en viss P skulle råka befinna sig där dit jag ska ikväll......

L mailar

L skrev ett låååångt mail idag. Med mycket har han säkert rätt, men mycket gjorde mig irriterad. "Here we go again" liksom. Och så frågade han åter igen om jag har någon ny redan. "Med C är ni ju bara kompisar men finns det någon annan?".... *suck*

J på besök

Två timmar efter att jag hade bloggat om J kom han på besök.

Vi skulle träffas under kvällen på stan för att titta på fotboll men han började ställa in det och själv var jag fortfarande helt slut efter helgen så jag kände också för att bara stanna hemma. När han skrev att han var på dålig humör och inte kände för att vara på stan så skrev jag att jag har en eller två öl i kylskåpet. "På riktigt?" "Ja." Och det var det.

Tills någon gång strax efter 21 skriver han och frågar var jag är, och när jag skriver att jag är hemma så svarar han att han kommer förbi. "Men du, jag ligger i sängen och tittar på Idol på nätet, är du säker på att du ska komma ikväll?" "Ja, jag kommer snart". En halv timme senare ringde det på dörren och där stod han. Jag tog täcket med mig, öppnade dörren och kom tillbaka till sängen och lade mig och fortsatte titta på programmet. "Vad? Du ligger verkligen i sängen och tittar på Idol??" :D

I cirka en timme stannade han och den största delen av tiden skrev han till någon tjej med mobilen. Han lade sitt huvud på min mage, och senare sin hand på mitt ben igen, men annars var det inget som skulle kunna tolkas som närmanden. Och så tänkte jag på det när han låg där.. jag tror inte ens att jag kände någon som helst.. hmm.. lust för honom. Den enda jag tänkte på var C.... :( *suck*

C, denne C

C.

Ja, sedan första gången som vi träffades har han haft en speciel plats i mitt liv på något sätt. Konstigt egentligen för att det är så mycket i honom som jag egentligen inte als gillar..

I slutet på februari var han här första gången i år. Stora problem med L pga det, även om allt var helt oskyldigt. Han blev jättefull på kvällen när vi var ute med kompisar och när vi kom hem, och L trakasserade mig telefoniskt (jag låste in mig på toaletten för att prata med honom) så somnade C i min säng. Ringde kompisen kort för att låta henne lyssna på Cs snarkande för att bevisa att inget "oförbjudet" hände...

Typ fyra veckor senare kom han igen. Även då var jag fortfarande ihop med L och bad därför C att hjälpa mig att ta fram extramadrassen för honom att sova på under de två nätterna han övernattade här. Det kändes konstigt att inte låta honom sova i min säng, samtidigt ville jag inte orsaka problem med L. Kramar och sådant var det med C under dagen, men inget som inte nära vänner kan och får göra.

Sedan gick det två veckor igen, alltså nu i helgen, var han på besök igen. Som en nybliven singel var det klart var han skulle sova. Hade såå längtat efter att någon ska hålla om mig och det kändes så rätt när han gjorde det.

Sedan att det började bli lite mer kändes svårt: å ena sidan tycker jag att vi två inte ska ha sex med varandra. Inte med tanke på vår gemensamma historia, och inte med tanke på den player han är (*eller hur jag ser honom). Då ska han inte få det så lätt för sig. Men å andra sidan var det så skönt och kändes ändå så rätt, så att jag frågade mig ändå senare om det hade varit så fel att låta det gå vidare. Men nej, han respekterade det när jag sade att jag inte vill och allt bra.

Även den andra dagen var bara otroligt härlig med fotboll och parkhäng och jag lyckades övertala honom att stanna kvar och sova här en natt till. Det blev en film i sängen och sedan mys. När det började gå över till något annat igen stoppade jag honom och sade att jag inte tänkte låta honom få det så lätt som han normalt får utan nu fick han minsann prata med mig..! :D och det gjorde han! Tills klockan 5 var vi vaknade och pratade (och halvhånglade, men även det pratade vi om så det räknas inte.. ;)). Nyktra var vi båda också, alltså kan man inte skylla något på alkohol.

Det var bara skönt.

En ny sida av honom som jag nog ändå alltid vetat måste finnas där, men som han lyckats gömma ständigt. Tummen upp!

Det kom även en möjlighet för mig att äntligen berätta för honom hur mycket han sårade mig då för över ett år sen när han lovade saker och inte gjorde något av det han skulle. Han lyssnade på mig, och för första gången så tror jag att han faktiskt tog till sig det och förstod hur han betedd sig mot mig. Hur han lämnade mig ensam när jag mest skulle behövt honom.

Nå väl, får se.. om 1½ kommer han igen... denne C

(*)

J back in my life

J och jag har börjat umgås igen. Inte jättemycket, men jämfört med de senaste månaderna ändå relativt mycket. Höras av gör vi flera gånger i veckan.

Igår var han med oss i parken och grillade. Det var nog flera som blev lite osäkra på vem han är och vad han är för mig, då han låg bredvid mig på filtet och höll sin hand på mitt ben hela tiden.

Roligt att få igång lite rykten om inte annat! :D

Förändring

Städerskan på jobbet:
- du ser så bra ut nu när dina föräldrar är här (hon och jag hade pratat tidigare om att mina föräldrar är och hälsar på hos mig)

Inte var det pga föräldrarna, de gjorde mig bara vansinnig.. men att inte ha stress med L längre är så skööönt! Jag märker nu hur det har dragit ner mig den senaste tiden..

Bröllopet i september

Har läst några gamla inlägg här nu och som uppdatering:
det är E och jag som fick rollerna! :)

The end

Så, nu stämmer bloggens namn igen. Det är en singel som skriver.

Jag har ju känt på mig länge nu, men inte vågat ta steget. Jag har inte vetat om det handlar om att jag inte vågar släppa in någon i mitt liv, eller om att jag är på dålig humör och tar det på honom, eller om det bara är så att vi inte passar in tillsammans som par. Nu har dock kommit fram till att det måste handla om det sista.

Visst har jag fortfarande problem med att släppa in folk - jag pratar ogärna om personliga saker som känslor etc med andra. Har på något sätt aldrig lärt mig dig och har svårt att lita på andra. Visst har L varit där för mig och lyssnat och fått mig att öppna mig, men samtidigt har jag de senaste månaderna känt att det inte längre är det här med "jag är här för dig och lyssnar gärna om du vill berätta", utan "jag är här för att lyssna och du ska berätta".

Visst har jag varit på dålig humör på sistone, mått dåligt och tagit det på honom. Men sedan andra saker förändras i mitt liv har jag mått så mycket bättre, förutom när det handlade om honom. Så snart hans namn dykt upp på mobilen, telefonen, datorn har min humör gjort en omvändning och jag blivit irriterad. Så ska det inte vara. Jag vill inte vara irriterad och jag vill inte att han måste ta min irritation.

Jag gillar honom fortfarande. Jag tycker att han kan vara en härlig person, som är omtänksam, social, snäll och flera andra saker. Men tyvärr så har de senaste månaderna präglats av svartsjuka, osäkerhet, kontrollerande, etc etc, och det klarar jag inte av. Sådant förhållande vill jag inte ha. Jag mår så illa av det och han mår ju inte direkt bättre..

Vad som gjort mig riktigt arg är att han börjat kontakta min bästa kompis här när han och jag bråkats eller haft problem. Det tycker inte hon om, för att hon känner att hon hamnar emellan. Vilket jag förstår och vilket jag förklarade för honom för månader sedan. "Du måste sluta med det. NU!". Det höll inte länge. Jag var riktigt sur på honom och sedan dess har det nog bara blivit värre mellan oss. Och igår när jag hörde att han åter igen ringt till henne så var det nog. Om han inte kan lyssna på mig så kommer det aldrig att funka. Det är inte hon som ska eller kan lösa våra problem. Det är inte med henne han ska prata utan med mig. Och pratar jag inte med honom så finns det skäl för det, och det måste han också kunna respektera.

Sedan har det redan ett tag varit så att jag inte kunnat njuta av hans närhet. Det hade säkert med bråkandet att göra, men kramar, pussar, kyssar, sex.. allt blev mindre och mindre viktigt för mig och var ibland t.o.m. motbjudande. Så ska det inte vara. Kompisen min gjorde mig uppmärksam om detta efter Cs senaste besök. Hon menade att han och jag var "närmare" varandra, även om inget hände, än L och jag någonsin varit. Och det stämmer. Igår sade hon också att även om J och jag var så olika som vi var, så var vi alltid "harmoniska" tillsammans. Vad man inte riktigt kan säga om L och mig.

Det är riktigt synd egentligen. Jag trodde ju i början att han skulle vara "den med stort h".. Men det är på något sätt så att så mycket av de positiva sakerna jag gillade hos honom gått förlorade när osäkerheten började bli starkare och starkare. Vi bara drog ner varandra... :(

Singel igen. Suck.