L ger inte upp. Vilket jag börjar långsamt inse och vilket gör mig glad.
Han har inte haft det lätt. Jag har gjort det riktigt svårt för honom. Men han står kvar. Han kommer hit mycket oftare än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. Han ringer varje dag. Han är snäll och omtänksam. Varje dag.
Han ville komma i helgen igen (han åkte först för en vecka sedan) men jag bad att få vara själv. Vilket han förstod eftersom han visste hur slut jag är efter allt annat som hänt. Det kändes skönt att bli förstodd..
Och nästa vecka åker jag ju själv dit. Det ska bli att fira jul med L och hans mamma och mormor...... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här nedan! Tack så mycket!