Jadå. P vill fortfarande något från mig. I onsdags träffades vi igen och ja, de andra fick något att prata om.
Eftersom jag lyckats bli full och eftersom jag måste jobba på torsdagen så blev det dock att säga "sorry, jag måste jobba imorgon..".
Och nu vet jag inte riktigt om jag är besviken eller lättad.
Besviken..
ja, det är mysigt med honom när det väl kommer så långt. Det kändes ändå bra, väldigt bra. Och snygg är han ju, det kan ingen säga emot. Alltså vore det nog inte så hemskt fel kanske ändå..
Samtidigt som han är P. Han är yngre. Han får precis alla han vill. Han berättar en hel del saker för den gemensamma kompisen. Han vill nog bara en sak.
Frågan är alltså om jag kan komma ihåg allt det där och låta bli att kära mig ner i honom. Och om jag är beredd att ta all den skit jag lär få ta från honom och de som känner oss.
Positiva tankar, va? Men han är ju så söööt! :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här nedan! Tack så mycket!