Gårkvällen tillbringade jag med Ex:et E, hans flickvän och fyra andra gemensamma kompisar (två par). I början var det igen lite konstigt, fast inte så mycket med E utan med flickvännen. Men ju längre kvällen gick desto normalare kändes det hela.
Och vad jag kom fram till är att jag är uppriktigt glad för deras skull. Och jag tror att de har en bra framtid tillsammans. Vilket i sin tur gör mig glad.
Däremot så kom jag även fram till att det känns extrajobbigt att märka att ens ex är lycklig i sitt förhållande, när man själv känner sig allt annat än lycklig i sitt. Och att vara den enda där som var "ensam" kändes ju periodvis också lite mindre roligt.
Alltså, vad jag ville säga med detta inlägg, vet jag inte riktigt. Antagligen att jag känner mig stolt över att kunna vara glad för Es och As skull. Och att jag också vill känna mig lycklig och trygg.
2010-08-15
2010-08-14
Do you need some time on your own
When I look into your eyes I can see a love restrained
but darling when I hold you don't you know I feel the same
nothing lasts forever and we both know hearts can change
and it's hard to hold a candle in the cold November rain
We've been through this such a long long time just trying to kill the pain
lovers always come and lovers always go and no one's really sure
of letting go today walking away
we could take the time to lay it on the line I could rest my head
just knowing that you were mine all mine
So if you wanna love me then darling don't refrain
or I'll just end up walking in the cold November rain
Do you need some time on your own
do you need some time all alone
everybody needs some time on their own
don't you know you need some time all alone
I know it's hard to keep an open heart
when even friends seem out to harm you
but if you could heal a broken heart
would't time be out to charm you oh
Sometimes I need some time on my own
sometimes I need some time all alone
everybody needs some time on their own
don't you know you need some time all alone
And when your fears subside and shadows still remain oh yea
I know that you can love me when there's no one left to blame
so never mind the darkness we still can find a way
nothing lasts forever even cold November rain
You're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
but darling when I hold you don't you know I feel the same
nothing lasts forever and we both know hearts can change
and it's hard to hold a candle in the cold November rain
We've been through this such a long long time just trying to kill the pain
lovers always come and lovers always go and no one's really sure
of letting go today walking away
we could take the time to lay it on the line I could rest my head
just knowing that you were mine all mine
So if you wanna love me then darling don't refrain
or I'll just end up walking in the cold November rain
Do you need some time on your own
do you need some time all alone
everybody needs some time on their own
don't you know you need some time all alone
I know it's hard to keep an open heart
when even friends seem out to harm you
but if you could heal a broken heart
would't time be out to charm you oh
Sometimes I need some time on my own
sometimes I need some time all alone
everybody needs some time on their own
don't you know you need some time all alone
And when your fears subside and shadows still remain oh yea
I know that you can love me when there's no one left to blame
so never mind the darkness we still can find a way
nothing lasts forever even cold November rain
You're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
you're not the only one you're not the only one
Don't you think that you need somebody
don't you think that you need someone
everybody needs somebody
2010-08-12
2010-08-11
De andra killarna
Ach ja, har glömt att skriva här att C hörde av sig ett tag sedan och ville komma på besök "snart". Och så ska P visst flytta till USA. Och så fick ju K träffa J för cirka en månad sedan. För en vecka sedan träffade jag honom igen och självklart ställde han en massa frågor om J. Det var ju "kvällen innan", alltså en tidpunkt då jag funderade på att sätta en punkt för J och mig. Det berättade jag för K om, och jag tror verkligen att han blev lite glad över den nyheten. När jag sedan i lördags, då jag åter träffade K, berättade att vi fortfarande är ihop och att saker och ting blivit lite bättre, såg han besviken ut. Visst, han kanske också tycker att vi inte passar ihop, J och jag, men jag tror ändå att det ligger något mer bakom där.
Lukt
Åh nej! Nu gick jag och tvättade lakanen osv! Jag som precis häromdagen insåg hur mycket Js täcke luktar honom!
Hur ska jag lyckas övertala honom att vi ska sova i min lägenhet i stället??
Hur ska jag lyckas övertala honom att vi ska sova i min lägenhet i stället??
2010-08-10
Pojkvännen J
Det är fler och fler som får höra om "pojkvännen J". Nu är det inte bara några få kollegor som vet om honom, utan det har råkat bli så att halva huset fått höra om honom... varför är jag inte så överraskad..? ;)
Vissa är dock lite långsamma.. kollegan J som jag jobbar mest med, och som redan träffat J och sett oss tillsammans, pussas och kramas, frågade idag när jag sade något om J: "är ni tillsammans?" Jag kan inte låta bli att gilla henne! :D
Vissa är dock lite långsamma.. kollegan J som jag jobbar mest med, och som redan träffat J och sett oss tillsammans, pussas och kramas, frågade idag när jag sade något om J: "är ni tillsammans?" Jag kan inte låta bli att gilla henne! :D
Middag
"Kan jag få låna din ugn någon dag och laga pommes och hamburgare?"
"Ja klar."
Igår var det dags att laga mat åt J, hos honom. Men på något sätt slutade det ändå med att det var han som lagade maten och jag satt i soffan! :D Men gott blev det.
Nästa plan vad gäller gemensamma middagar är Vapiano. Vi får se när det blir av!
"Ja klar."
Igår var det dags att laga mat åt J, hos honom. Men på något sätt slutade det ändå med att det var han som lagade maten och jag satt i soffan! :D Men gott blev det.
Nästa plan vad gäller gemensamma middagar är Vapiano. Vi får se när det blir av!
2010-08-07
Uppdatering
Jag tog och andades djupt in. J stod bakom dörren.
Efter att ha läst Lisens kommentar i inlägget innan tog jag och tänkte tillbaka. När var det saker hade börjat bli sämre? Jo, då när jag började förvänta mig för mycket för snabbt. Visst hade vi några veckor då vi kunde träffas varje kväll efter jobbet och då helgerna var till för att tillbringas genom att bara ta det lugnt.
Men det är klart att det inte alltid går. Jag borde ju känna det från mig. Efter vissa dagar på jobbet i våras ville jag bara hem och till sängs. Att träffa någon, även om det handlade om en riktigt god vän, kändes omöjligt jobbigt och ansträngande, och det hade ju inte något att göra med personen i fråga, utan bara med det att jag var helt slut efter jobbet och på så dålig humör att jag inte ville smitta någon annan med det.
Alltså borde jag då ha förstüelse med att J, som verkligen har stress på jobbet nu (nya riktigt stora projekt ska påbörjas och han är den enda person, förutom hans direkta chef, som står ansvarig för dessa). Hans dagar bli lätt 12 timmar långa och därtill kommer resorna till arbetet, samt allt vad har med hushüllet att göra: handla, tvätta, diska, städa.
Men tillbaka till torsdagskvällen. Där stod han bakom dörren och såg utsliten ut. Inte nog med jobbstressen så hade jag ju dagarna innan inte gjort saker och ting bättre utan tvärtom gett även stress på den lilla fritiden han haft. I det ögonblicket tog jag beslutet att sluta vara självisk och kräva något, utan bara ha en trevlig kväll. Blir det inte något av det så gör det inte det, men jag har försökt.
Och vi hade det trevligt. Han kunde inte stanna länge, men vi hann prata en hel del under tiden vi åt. Nu förstår jag vad det är som händer på jobbet, och har även blivit förvarnat över tjänstresor som lär bli flera under kommande året.
Efter en kort men trevlig kväll var det återigen skönt att få göra planer för nästa kväll. Och trevligt och roligt hade vi! Det var åter igen en skön och avslappnad kväll med mycket skratt.
Före torsdagen hade jag också tänkt att J nog inte ens är kär i mig, men de blickarna jag fick ett antal gånger under kvällen talade nog ändå om något annat.
Visst, det är inte så att alla problemen försvunnit, men för tillfället känner jag mig ändå lycklig. Han försöker, jag försöker, VI försöker. Och det ger direkt resultat. :)
Efter att ha läst Lisens kommentar i inlägget innan tog jag och tänkte tillbaka. När var det saker hade börjat bli sämre? Jo, då när jag började förvänta mig för mycket för snabbt. Visst hade vi några veckor då vi kunde träffas varje kväll efter jobbet och då helgerna var till för att tillbringas genom att bara ta det lugnt.
Men det är klart att det inte alltid går. Jag borde ju känna det från mig. Efter vissa dagar på jobbet i våras ville jag bara hem och till sängs. Att träffa någon, även om det handlade om en riktigt god vän, kändes omöjligt jobbigt och ansträngande, och det hade ju inte något att göra med personen i fråga, utan bara med det att jag var helt slut efter jobbet och på så dålig humör att jag inte ville smitta någon annan med det.
Alltså borde jag då ha förstüelse med att J, som verkligen har stress på jobbet nu (nya riktigt stora projekt ska påbörjas och han är den enda person, förutom hans direkta chef, som står ansvarig för dessa). Hans dagar bli lätt 12 timmar långa och därtill kommer resorna till arbetet, samt allt vad har med hushüllet att göra: handla, tvätta, diska, städa.
Men tillbaka till torsdagskvällen. Där stod han bakom dörren och såg utsliten ut. Inte nog med jobbstressen så hade jag ju dagarna innan inte gjort saker och ting bättre utan tvärtom gett även stress på den lilla fritiden han haft. I det ögonblicket tog jag beslutet att sluta vara självisk och kräva något, utan bara ha en trevlig kväll. Blir det inte något av det så gör det inte det, men jag har försökt.
Och vi hade det trevligt. Han kunde inte stanna länge, men vi hann prata en hel del under tiden vi åt. Nu förstår jag vad det är som händer på jobbet, och har även blivit förvarnat över tjänstresor som lär bli flera under kommande året.
Efter en kort men trevlig kväll var det återigen skönt att få göra planer för nästa kväll. Och trevligt och roligt hade vi! Det var åter igen en skön och avslappnad kväll med mycket skratt.
Före torsdagen hade jag också tänkt att J nog inte ens är kär i mig, men de blickarna jag fick ett antal gånger under kvällen talade nog ändå om något annat.
Visst, det är inte så att alla problemen försvunnit, men för tillfället känner jag mig ändå lycklig. Han försöker, jag försöker, VI försöker. Och det ger direkt resultat. :)
2010-08-04
Problemen med J
Det är väl inte helt normalt att man inte hör av sig på två dagar? Inga svar på sms, inga egna samtal, inga mail, ingenting. Eller jo, "ingenting" kan jag inte säga eftersom jag fick en "Gilla" på min statusuppdatering på Facebook.
Inte heller tycker jag att det är helt normalt att man väldigt sällan säger något och ännu mer sällan ställer frågor om en? Att prata om jobb och visa vad man håller på med och så, det händer ofta, och om tv-serier kan man också prata. Men allt annat blir på något sätt mindre viktiga.
Sedan saken med pengarna. När jag kom tillbaka från resan möttes jag av överraskningen om att han har ekonomiska problem. Jag hade hela tiden fått intrycket att han förtjänar bra och även om han nu slöser bort en hel del pengar på "onödigheter" så förklarar det inte att man måste ta lån på 35 000 kr från banken. Och att man sedan inte berättar mer, vart pengarna ska gå och så... det låter som spelskulder eller liknande, men eftersom jag inte får svar så säker är jag inte.
Och så har vi sexet. Det har blivit oftare och oftare att det viktiga är att det blir ett bra resultat för honom och sedan är det oviktigt vad jag fått av det.
Det är nu fyra saker som snurrar runt i mitt huvudet redan ett tag tillbaka. Fyra saker som egentligen är anledningar tillräckligt att bara ge upp.
Samtidigt så såg han uppriktigt chockad ut när jag mötte honom med "anklagelserna" första gången, när jag bara låg i sängen och grät. Precis som han såg uppriktigt ledsen ut när jag åter igen klagade på det bristande intresse för vad JAG kanske skulle vilja. Ledsen och skamlig ut.
Och så verkar det vara riktigt stressig period på jobbet för honom. Dagar med 9-19, 9-20 har blivit vardag för honom. "Allt går åt helvete" säger han.
Klar tycker jag synd om honom. Och klar vill jag ha honom kvar. Egentligen. Men samtidigt. Hur stressigt man än har har man väl tid att skicka ett litet sms och säga att man tyvärr är helt upptagen med jobbet, att man hör av sig imorgon istället? Och det med att inte kunna prata om saker och ting är riktigt illa..
Imorgon kommer han förbi efter jobbet. Jag tror att det blir att byta tillbaka nycklarna... :'(
Inte heller tycker jag att det är helt normalt att man väldigt sällan säger något och ännu mer sällan ställer frågor om en? Att prata om jobb och visa vad man håller på med och så, det händer ofta, och om tv-serier kan man också prata. Men allt annat blir på något sätt mindre viktiga.
Sedan saken med pengarna. När jag kom tillbaka från resan möttes jag av överraskningen om att han har ekonomiska problem. Jag hade hela tiden fått intrycket att han förtjänar bra och även om han nu slöser bort en hel del pengar på "onödigheter" så förklarar det inte att man måste ta lån på 35 000 kr från banken. Och att man sedan inte berättar mer, vart pengarna ska gå och så... det låter som spelskulder eller liknande, men eftersom jag inte får svar så säker är jag inte.
Och så har vi sexet. Det har blivit oftare och oftare att det viktiga är att det blir ett bra resultat för honom och sedan är det oviktigt vad jag fått av det.
Det är nu fyra saker som snurrar runt i mitt huvudet redan ett tag tillbaka. Fyra saker som egentligen är anledningar tillräckligt att bara ge upp.
Samtidigt så såg han uppriktigt chockad ut när jag mötte honom med "anklagelserna" första gången, när jag bara låg i sängen och grät. Precis som han såg uppriktigt ledsen ut när jag åter igen klagade på det bristande intresse för vad JAG kanske skulle vilja. Ledsen och skamlig ut.
Och så verkar det vara riktigt stressig period på jobbet för honom. Dagar med 9-19, 9-20 har blivit vardag för honom. "Allt går åt helvete" säger han.
Klar tycker jag synd om honom. Och klar vill jag ha honom kvar. Egentligen. Men samtidigt. Hur stressigt man än har har man väl tid att skicka ett litet sms och säga att man tyvärr är helt upptagen med jobbet, att man hör av sig imorgon istället? Och det med att inte kunna prata om saker och ting är riktigt illa..
Imorgon kommer han förbi efter jobbet. Jag tror att det blir att byta tillbaka nycklarna... :'(
2010-08-03
Snart singel igen..?
Jag tror inte att det kommer att ta länge till innan bloggens namn är korrekt igen. Andra kvällen i rad ligger jag i sängen och gråter mig till sömns. Att jag redan två gånger sagt till J att jag är missnöjd med hur saker och ting är, men att han ändå inte gör något åt saken, annat än att säga att han är ledsen, vilket jag iofs tror på att han är, gör att jag känner mig så ledsen. Ledsen, besviken, arg och.. ja, ledsen..
Och det är väl inte så man ska känna?
Och det är väl inte så man ska känna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)