Problemet P

Jadå. P vill fortfarande något från mig. I onsdags träffades vi igen och ja, de andra fick något att prata om.

Eftersom jag lyckats bli full och eftersom jag måste jobba på torsdagen så blev det dock att säga "sorry, jag måste jobba imorgon..".

Och nu vet jag inte riktigt om jag är besviken eller lättad.

Besviken..
ja, det är mysigt med honom när det väl kommer så långt. Det kändes ändå bra, väldigt bra. Och snygg är han ju, det kan ingen säga emot. Alltså vore det nog inte så hemskt fel kanske ändå..

Samtidigt som han är P. Han är yngre. Han får precis alla han vill. Han berättar en hel del saker för den gemensamma kompisen. Han vill nog bara en sak.

Frågan är alltså om jag kan komma ihåg allt det där och låta bli att kära mig ner i honom. Och om jag är beredd att ta all den skit jag lär få ta från honom och de som känner oss.

Positiva tankar, va? Men han är ju så söööt! :(

Nya kompisar?

Igår var jag och drack lite coctails med tjejkompisen V och killkompisen K. Efter att ha pratat om K och hans kärleksliv, blev jag tillfrågad "när jag ger gas".

Senare hamnade på vårt favoritställe där vi ställde oss vid ett bord. Vid bordet stod redan två killar. V ställde sig på andra sidan bordet och K mellan mig och killen som stod på våran sida av bordet. Det var så tydligt att de ville prata med oss, och V menade senare att den andra stirrat tydligt på mig hela tiden, men det kom ingen som helst chans alls, eftersom K stod och "skyddade" oss.

Alltså kom jag fram till att om jag verkligen skulle vilja lära känna nytt folk så ska jag inte gå ut med K som verkar ha fått för sig att vara någon j*k*a skyddare och V som flörtar vilt, trots äktenskapet (som hon är lycklig i).

P igen

I onsdags blev jag övertalad av att följa med och dricka en öl efter jobbet. Ett bra beslut! Det var en trevlig kväll. Och så fick jag träffa P igen.

Jag såg rätt snart att han stod där med den gemensamma kompisen vi har, men jag stannade kvar där jag stod och låtsades att inte ha märkt dem. Inte vill jag ju vara för tydlig.. ;)

Det tog inte lång tid innan de kom till oss, och även jag som brukar ha svårt att märka sådant såg direkt att P flörtade med mig under den korta tiden vi hälsade varandra och bytte några andra ord också. Sedan fortsatte jag åter igen med de andra kompisarna och det var alltså de enda orden och blickarna vi bytte med varandra. Men hem gick jag ändå med P i tankarna..

Idag var jag på stan och träffade även den där gemensamma kompisen igen och eftersom han började prata om unga killar igen så kom ju P upp till tals igen. Jag försökte byta ämnet, men han kompisen ger inte upp så lätt. Och då sa han det; han tror att P nog skulle vilja mer.

Mer i hans fall betyder ju absolut inte något seriöst förhållande, utan ja, någon annan typ av förhållande. "Han är snygg, i bra skick, han är ren, och han vill ha dig, utan några löften." säger gemensamma kompisen. Ja, varför egentligen inte..?

Wow

Ok. Nu gjorde C det han lovat hela början på året. Och då försvann väl egentligen skälet till att vara sur på honom.. Det hade nog varit lättare om han inte gjort det. Då skulle jag kunnat fortsätta vara sur och koka av ilska av hans "Hej, hur är det med dig?"-mess, som nu får mig att smälta igen.. =/

Asshole

Ja, inte vet jag om C var här till slut.

Han hörde av sig och frågade om han verkligen skulle kunna få sova hos mig, men det var även allt jag hörde/såg från honom.

Jag är sur. Riktigt sur.

Surprise surprise

C messar på förmiddagen:
"Jag kommer imorgon till X-stad. Kanske ses vi då!"

Han kommer hit. Imorgon. "Kanske" ses vi. "Yay!" säger jag bara.

En kille i min smak

Den här killen är jättetrevlig och vi kan utan problem prata med varandra i timmar. Han ser bra ut - har riktigt fina ögon, och hans stil är precis en sådan stil som jag gillar på killar. Dessutom gillar han att laga mat och kan spela gitarr! Och så är han bara ett år yngre än jag. Den här killens föräldrar känner jag också redan. Jag gillar dem, och de gillar mig.

Den här killen råkar bara vara en släkting..

"Nu ska vi träffa nytt folk"

En tjejkväll. Det var det vi skulle ha igår med min kompis. En tjejkväll för oss två innebär att vi ville ut, bara vi två, för att träffa nya intressanta personer.

Min kompis, hon är gift. Alltså handlar det inte om raggande på något sätt. Hon är lycklig med sin man, och vill inte någon annan. Men hon tycker om att flirta. Det gör hon väldigt gärna, och eftersom mannen har gett sitt "ok" så är det bara att flirta på för henne.

Jag däremot är superdålig på att flirta. Tycker inte om det. Jag är aldrig den som tar initiativet till flirtandet med någon. Tvärtom händer det ofta att jag blir generad om det är någon som stirrar på mig och vänder då bort min blick. Alltså får det ofta bli kompisen som tar kontakt med folk som sedan kommer över till oss.

De senaste veckorna när vi gått ut har vi alltid haft andra med oss. Det har varit "den perfekta mannen", det har varit mina besökare, det har varit andra killkompisar. Och det är ju inte riktigt samma sak att stå där med en kille bredvid sig som att vara två tjejer. Alltså bestämde vi oss för att gå bara vi två.

Vart vi skulle visste vi inte när vi lämnade mitt hem, men vi hade flera alternativ på ställen som brukar vara bra om man vill komma i kontakt med folk. Läs: för oss båda som föredrar att umgås med killar, alltså även som kompisar, ställen där de flesta brukar vara killar/män.

Det första stället, där normalt man får första nyfikna blickarna så snart man satt ena foten in på stället var halvtomt. För två veckor sedan fick vi trängas för att komma in och nu var det halvtomt.

Det andra stället som är ett ställe där vi ofta gör en mellanlandning och som normalt alltid ha bra stämning var igår nästan halvdöd.

Det tredje stället där på dansgolvet du i normala fall omringas av alla variationer av män var den här gången full med dels 18-åringar och dels 45+:ar.

Det fjärde stället dit vi lite "ofrivilligt" hamnat väldigt ofta på det här året och som överraskad med väldigt roliga kvällar, kändes bara inte bra. Alternativt att vi var alldeles för nyktra för att ens börja passa in.

Sedan var det bara att dra till ett ställe där vi visste att det aldrig är tomt, där man alltid kan dansa, och där man alltid kan hitta någon man redan känner. Och ja, det gjorde vi ju som sagt.

Äntligen P

Igår träffade jag på "en av mina unga". Vi hade inte setts mer än en eller två gånger efter senaste hånglandet för ett halvt år sedan. Jag vet att han haft andra och det har inte känts särskilt jobbigt - jag har ju också haft annat att tänka på.

Ändå så har jag varit lite besviken på att inte ha fått träffa honom.

En gemensam kompis har ett antal gånger sagt: "P ska med ikväll, ska inte du också komma?". Denna kompis njuter av att reta mig om P. Det har han gjort sedan första gången. "Ska jag ringa P?" "Saknar du P?" "P slutar jobba snart, vill du att han kommer hit efteråt?" Så klart har mitt svar alltid varit i stil med "ring på du om du vill ha honom här". Eller "ooh ja, jag saknar honom såå mycket, jag klarar inte av att vara utom honom. Kan du inte snälla snälla snälla be honom att komma hit?" för att vara lite skämtsam. Samtidigt som jag nog ändå hoppats på att han faktiskt skulle komma.

Men varför? Varför dras jag till P? Det är precis som med C, den andra unga: P är också bara någon man kan ha roligt med. Det kommer aldrig kunna bli något mer - vi är alldeles för olika. Han ser mig säkert inte som någon drömkvinna. Jag gillar egentligen inte hans attityd. Samtidigt som det nog ändå är precis det som är en av grejerna som lockar. Han har självförtroende. Och det är sexigt. Och så ser han väldigt bra ut.

Vad hände igår då? Inget! När han kom till stället där jag redan var kom han och kramade mig som hälsning, sedan blev det några grimaser från båda sidorna (vår grej lite granna..) och efter det fortsatte jag vara som jag gjort innan han kom. Han skulle minsann inte tro att hela världen snurrar runt honom. Tvärtom fick en annan gemensam killkompis rätt mycket av min uppmärksamhet. Dels för att denna kompis på något sätt var väldigt "på" och ville bara prata och prata med mig, och dels, ja, för att visa P att han inte betyder något.

Efter en relativt kort stund lämnade P sina kompisar, och mig, och gick.

Jag är redan nyfiken på nästa gång vi möts..

"Självklart menade jag allvar"

Ett sms från C. Ett löfte han gett för 2 månader sedan kom till tals igen. Vi får se vad som händer nu.. Om det överhuvudtaget händer någonting als.