Besök i helgen?

I fredags när vi till slut blev kvar, bara L och jag, så sade jag sedan vid något tillfälle att jag inte kommer att följa med honom hem. Att jag inte kände för det, men att han gärna får följa med oss på söndagen. Lite besviken blev han nog, men tog det ändå ok och vi kom överens om att höras på lördagen.

Under min taxiresa fick jag ett sms där han frågade om han kan bjuda mig på middag dagen efter. Jag svarade tack men nej tack för att jag hade planer med mina kompisar.

På lördagen skrev han och grattade om fotbollsresultatet (mitt lag vann) och så frågade han om dagen efter.

På söndagen frågade han igen hur det såg ut med planerna och som sagt, sedan kom han ju med. Redan i nyktert tillstånd försökte han ta min hand och strök mig på armen och så, och efter några öl så ville han hångla.

Eftersom jag känt från början att det inte är någon idé att börja med något så kände jag för att vara ärlig och säga rakt ut hur jag kände. Att jag tycker om honom, att han verkar vara en bra kille, att jag tycker att det är synd att vi bor så långt borta från varandra och att jag nog inte tycker att det är värt att försöka något, att det inte känns som något jag har energi för just nu.

Han höll med, sade att han också tänkt på det, och att det var okej, bara jag inte började hångla med någon annan av dem som stod och festade i närheten på oss. :D

Men sedan började han efter en kort stund ändå prata om att han kommer och hälsar på hos mig. Nu i helgen!!

Min reaktion var "ja ja, säkert! Nu är det ölen som talar" och han sade att han förstår att jag tror det, men att han kommer att säga samma sak dagen efter igen. Alltså idag.

Och vad hände för en liten stund sedan. Jo, ett sms från L: "Hej! Hoppas att du kommit hem bra och att det går bra för dig annars också? Jag ska ta och fixa tåget för fredagen imorgon. Puss! L"

Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra. De få kompisarna som jag hunnit berätta om saken för tycker att jag ska låta honom komma hit. Men har jag verkligen lust för det? Vill jag verkligen det? Vill jag ha någon här för en helg, med allt vad det innebär, om det är bara för en helg (till)? Är det värt det? Fast samtidigt, är det värt att vara pessimist och se det hela som något negativt när jag inte alls vet hur det kommer att sluta? Var hamnar jag i slutändan då om jag alltid börjar tänka så? För lite intresserad och nyfiken har jag nog ändå hunnit bli....

L eller inte L

Sedan i onsdags är jag i en annan stad i landet där jag bor. Jag kom hit för att hälsa på hos kompisar och för att gå på en fest.

I fredags träffade jag mig med en kompis vars kompis sedan också kom strax därefter. Och när vi kom till stället dit vi skulle så tog det inte lång tid innan två killar kom och frågade oss om det finns plats för de vid vårt bord då stället annars var fullt. "Ja klar, sätt er ner!" säger min kompis.

Tja. Det blev en lång kväll. Och någon gång så var det bara en av de två killarna och jag kvar. L heter han. En supertrevlig kille, på många sätt "min stil", och mina kompisar (de två andra kompisarna träffade honom igår) gillar honom och tycker att han är sympatisk. Alltså allt toppen.

Bara det att det finns ett avstånd på 800 km mellan oss. Och jag tror inte att jag har någon lust för ett sådant förhållande just nu. Eller?

Ett steg tillbaka..

Det hade redan blivit bättre tyckte jag. Men idag har det varit en jobbig dag och jag saknat J.. :(

J och jag. Kompisar. :)

"Hej, vill du komma för en öl ikväll?" frågar jag J.
"Hej.. hmm.. är det en bra idé?" svarar han.
"Ja, varför inte. Vi kan väl ändå vara kompisar eller?" fortsätter jag.
"Ja, det kan vi ju.." svarar han och inte tänkte jag att han faktiskt skulle komma.

Men det gjorde han. Och en trevlig kväll blev det. Han stannade i nästan fyra timmar, alltså var det nog inte så jobbigt för honom heller som han hade fruktat. :)

Nu känns det bra. :)

En utvandrare söker fru

I landet där jag bor har en ny tv-serie börjat. Den går ut på att hitta fruar till folk som utvandrat ur landet. Det är en man i Namibien, en i Ny-Seeland, två i Kina, en i Australien, en i Filippinerna och en i Norge också. Hmmmm..... ;)

Nytt startfält

Idag ska jag på en fest. Det har varit fester hit och dit de senaste åren och jag har ärligt talat börjat tröttna lite. Men nu, idag, så ser jag faktiskt fram emot festen. Inte för att jag tror att det ska bli årtiondets fest eller så, tvärtom tror jag att det kommer att bli en relativt lugn kväll, vilket jag även ser fram emot. Och en annan förklaring till att jag är riktigt glad över att blivit inbjuden är att jag inte riktigt känner folket som kommer dit. Hon som bjöd in mig är en tjej som jag inte träffat jätteofta, inte ens pratat jätteofta med, men vi har något gemensamt och har funkat bra ihop de gångerna det blivit så. Alltså kommer det att bli en kväll med helt nya människor - något jag känner att jag verkligen behöver just nu.

Kontakt med J

Under veckan tog jag och skrev till J på Facebook när jag såg honom online där. Frågade helt enkelt hur det går med jobb och skola eftersom jag visste att det är mycket han får stå i. Efter att ha fått svaren önskade jag honom en trevlig kväll och gick offline. Kände inte för att störa mer, men hade bara en sådan ångest för att inte ha någon kontakt alls. Alltså blev det väldigt kort, men då hade jag iaf fått visa att jag faktiskt bryr mig.

Igår blev det en hemmakväll för mig igen eftersom jag inte hade någon som helst lust för en partykväll med andra. Plötsligt börjar J skriva på Facebook.

Inte blev det någon jättelång och jättedjup diskussion, men bara så där lite, och det känns så otroligt skönt. För mig har det alltid varit normalt att förbli kompis med mina ex och jag har känt att det varit jobbigt med ingen kontakt alls med J. Förhoppnings har det blivit än förändring på det nu.

Min blivande man?

"Här är namnet och epostadressen till en bra man som är singel och har precis byggt ett hus." säger min moster och ger mig en liten papperslapp. Bara sådär, out of nowhere.

En ny sovplats

Min egna säng känns alldeles för stor efter J. Även dagar som annars varit ok, kommer ångesten när jag gått och lagt mig.

Under helgen hade jag besök av en tjejkompis och för henne hade jag tagit fram min gamla madrass som jag sparat för just besökare.

Igår när jag kom hem från jobbet, och tjejkompisen hade hunnit resa hem till sig så visste jag det direkt: jag kommer att sova på gästmadrassen i vardagsrummet..

Ångest på pizzerian

I lördags var jag ute med tjejkompisar och på natten ville vi gå och äta pizza innan vi skulle gå hem. Det blev pizzerian där J och jag träffades för första gången.

Jag hade varit där en eller två gånger efter att det tog slut mellan J och mig, och så var jag inte full i lördags. Men. Ångesten blev bara för stor och tårarna började tvinga sig fram. Jag blev tvungen att lämna stället.