E i min stad

Okej, det var jag som hörde av mig först. Det blev ett kort "Välkommen till D-stad!"-mess för E när jag själv landat. Jag skrev också att de gärna skulle få höra av sig, om de kände för att komma till stan på kvällen.

Det gjorde de. Vi träffades alla tillsammans och drack lite öl. Med E pratade jag egentligen ganska lite för att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga, och de sakerna jag ville prata med honom om, kunde jag ändå inte göra när de andra var i närheten.

Men känslan jag fick var ändå tydlig. Tydligt var att jag inser vad jag kastade bort för 1½ år sedan. Jag tror helt ärligt på villa, Volvo, vovve med E. Det hade kunnat bli vårt.

Men nu är det inte så. Nu är vi inte längre tillsammans, nu är han med A och sanningen är att vi inte har någon som helst kontakt med varandra.

Under tiden jag skrev inlägget ringde han. Ville att jag skulle åka dit för att prata. Egentligen tycker jag också att vi borde gjort det. Och egentligen trodde jag på honom när han sade att det inte är något sexuellt. Men att åka dit kl 1 på natten och göra det som en hemlighet från flickvännen; nej tack.

Däremot sade jag under vårt 1 tim 19 min långa samtal att jag är besviken på hur saker och ting är mellan oss, och att jag nog nu vore beredd på ett sådant förhållande med honom som han redan för 1½ år sedan skulle velat ha med mig. Men jag sade också att det nu inte är så och att jag absolut inte vill komma emellan honom och A.

Alltså. Alltså har jag ett gammalt förhållande som jag hellre skulle uppleva nu och inte då, och så har jag ett ex som jag nog sårade med mitt beteende. Jag tror nog att vi båda ångrar oss på någon nivå...

*Suck*