Igårkväll skulle jag ut på stan med en kompis, bara för att slå oss ner på "trappan" vid vattnet. Vi ville inte ha någon annan kompis med oss, eftersom vi redan hängt med dem hela dagen i parken.
Men ja, det var ju förväntat att det inte skulle bli så. Det första vi ser när vi kommer dit är P som sitter där ensam och väntar på en kompis. Alltså gick vi och satte oss med honom.
Efter en stund ställer en kille upp sig en bit ifrån oss. "Är inte han J, han från pizzerian?" frågar jag min kompis. "Ja, det är han." Alltså gick jag och säg hej till honom.
Ps kompis kom och senare gick dem, och klar att han frågade om vi ska med. Det kändes bra att säga nej. :) Senare gick vi ju ner till J och hans kompisar.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här nedan! Tack så mycket!