Ett av problemen som jag hade i förhållandet med J var ju att han inte pratade så mycket, men då i synnerhet att han inte visade särskilt mycket intresse för vad jag gjorde och tänkte och tyckte och så.
Med L är det precis tvärtom. Han ringer varje dag för att fråga hur det går med mig och vad jag gjort och vad jag har för planer osv. Och det verkar vara självklart för honom att höras av dagligen. Så självklart att när jag igår sade att det kan bli svårt att höras av idag pga jobb och kvällsplaner och så (då menade jag att prata i telefon, för sms har man alltid tid om man frågar mig..) så blev han lite besviken och tyckte att det var konstigt.
Egentligen borde jag bara vara glad. Det är någon som tänker som jag vad gäller det där med vikten av daglig kommunikation, och som vill höra om mig och mitt liv och mina tankar. Något jag önskat, inte bara från J, utan av andra också. Men jag hoppas bara att det också förblir på denna nivå och att det aldrig utvecklar sig till något värre där man måste känna sig förhörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här nedan! Tack så mycket!