Titel?

Inte blev det någon inlines åkning idag.

Igårkväll hördes vi av lite och tanken var väl att ses kort på stan för att J var redan där med en kompis och jag skulle dit med mina. Visst hade tanken slagit huvudet att han kan ju följa med mig hem sedan, men när han sedan skrev vid något tillfälle att han redan ska hem, men att jag gärna får komma förbi där så tyckte jag inte riktigt om det. "Nej, jag ska nog åka hem sedan." "Ok, som du vill. Erbjudandet gäller. Men vill du hellre sova ensam så.." Då blev jag lite småsur och skrev till honom att han faktiskt måste anstränga sig lite mer. Att det inte riktigt är kul att det alltid är jag som hör av sig först, och att han bara gör det när han har lust för något helt annat.. Jag tror att han blev lite sur.. eller kanske inte sur.. för på något sätt så tror jag att hans dåliga humör idag hade med mig att göra. Kan det hända att han tagit och faktiskt lyssnat på det jag sagt?

Inte vet jag. Men mitt försök att få honom på bättre humör fick i alla fall en "tack...", vilket är mycket från honom...

Hobby-psykologen i mig säger att J inte mår bra. Han är inte lycklig. Och jag tror att han märker det lite då och då, men kommer inte ut ur sina mönster. Han vet inte hur och vad han ska göra. Och det gör att jag tycker synd om honom. Men han måste väl ändå först själv inse att han vill ändra på saker och ting, och faktiskt göra det. Och först då kan jag eller någon annan hjälpa honom..