Inför gårkvällen hade jag tagit ett beslut: om han inte börjar prata så kommer jag att göra slut. Jag orkade inte med att ha en pojkvän som aldrig sade vad han tänkte och kände. Att det var mindre och mindre tid tillgänglig för oss pga hans jobb var ett mindre problem, men att inte kunna prata med varandra var oöverkomligt.
Efter alla dessa månader hade jag alltså beredd att ge upp. Jag ville göra slut.
Men sedan började han prata. Han pratade och pratade och pratade, och plötsligt var det han som tyckte att vi skulle göra slut.
Och jag? Jag blev så överraskad och samtidigt så besviken. Nu när vi väl kommit på den nivån att vi verkligen pratade med varandra om allt så ville jag ju inte längre göra slut......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar här nedan! Tack så mycket!