Spöket J

Jag hade egentligen tänkt att denna helg skulle bli lättare, men det verkar ändå inte vara så.

Igår var det utekväll med kollegor som gällde. Den första delen av kvällen då vi var och åt tillsammans var trevlig och det var inte många dankar som tillägnades åt J. Men så snart vi kommit in till stan var det på något sätt bara J som spökade i huvudet på mig. "Här tog han ut pengar den gången." "Där satt vi och drank drinkar den gången." "Där är hans favvoställe. Undra om han är där nu? Eller kanske kommer alldeles strax??" "Oj, är det där J?? Nej, bara någon som ser lik ut. Men är det han som står där??"
Och så kändes det jobbigt att gå ensam hem från stan. Normalt, eller förut, hade jag ju antigen tagit taxi till honom eller vetat att han kommer hem till mig efter att ha varit och festat med sina kompisar.

Och även idag var det på något sätt jobbigt att vara med K på stan och på Ikea. Jag vet inte varför men allt påminde mig på något sätt om J.